Local Natives - Gorilla Manor

Local Natives är på allas läppar just nu. Hyllade i största allmänhet, på omslaget till senaste Sonic Magazine kallas de ”ditt nästa favoritband”, och med ett planerat Sverigebesök den 31 januari nästa år. Men jag skall säga att deras existens verkligen hängt på en skör tråd i min sfär. Hade det inte varit för inledande Wide Eyes hade det nog bara blivit en, max två, genomlyssningar och sedan ett ömsesidigt avfärdande av varandra.

Nu blev det istället att leta djupare och noggrannare i fondue-grytan som bubblade av smaker som Fleet Foxes, Midlake, The National samt Grizzly Bear och det var nu plötsligt lättare att fiska upp gom-smekare som stimulerade musiksmaken.

Jag läste någonstans att Local Natives summerar hela 90-talets indie-era. Det är ingen dum beskrivning men jag tycker den implicerar storhet. En egenskap jag ännu inte har lyckats hitta på albumet Gorilla Manor. För en gångs skulle jag vilja ta ner hypen på jorden, plantera om den i en annan rabatt och låta den växa upp utan ivriga påskyndare. Local Natives är bra, men inte storslagna.

Visst finns det tillstymmelse och kanske till och med i så pass stor mängd att det räcker till mediernas årsbästalistor. Cubism Dreams låter nästan som Jeff Buckley och Warning Sign samt Shape Shifter fungerar ungefär som domkrafter och lyfter Gorilla Manor till en nivå lite över det genomsnittliga. Mycket tack vare Wide Eyes som är Local Natives store hövding så här långt i historien.

Albumet finns på Spotify.

Myspace

Tiesto - Kaleiodoscope

Med tanke på omslaget ovan skulle ett ironiskt inlägg kunna följa. Dock är nog omslaget också skivans svagaste attribut. För ett tag sedan berättade jag om min arbetskollega som i princip "tvingade" mig att lyssna på Muse. I samma veva fick jag Tiestos senaste verk som jag var väldigt skeptisk till att ge en chans. Tiesto har alltid varit lite över gränsen för vad jag tål men albumet Kaleidoscope innehöll, på förhand, tillsynes intressanta kollaborationer med bl.a Tegan & Sara, Calvin Harris samt Kele Okerke. Just dessa tre exempel gjorde också albumet till en liten guldgruva tillsammans med öppnings- och tillika titelspåret Kaleidoscope som gästas av Jonsi från Sigur Ros. Låten känns till en början mer som en radiovänlig postrock-låt som sedan övergår i regelrätt stroboskopdisco. Väldigt bra dock. Det bästa guldkornet är ändå Century som pläterats av Calvin Harris midasfingrar.

Albumet finns på Spotify.

Kent - Röd

Två funderingar angående Röd.

1. Taxmannen är bra men skulle kunna bli en grym danslåt med hjälp av lite remix.

2. Får man verkligen återanvända frasen "Tystnad, tagning", från Oprofessionell, som man gjort i Hjärta?

Music Go Music - Warm in the shadows (Fred Falke remix)

En redan dansant låt finns numera remixad av Merlin själv, Fred Falke. Hur bra som helst.

(via Gorilla vs. Bear)

Julian Casablancas - Phrazes for the young.

Det är inget bra år för "Julians" hittills. Före detta Interpol-sångaren soloprojekt Julian Plenti ,var faktiskt ingen höjdare och efter att ha lyssnat igenom före detta Strokes-sångaren Julian Casablancas soloalbum är det bara att konstatera att det var bättre förr. Typ 2001-2002 när de bådas finaste flaggskepp hette Turn on the bright lights respektive Is this it. Albumet Phrazes for the young finns nu på Spotify.

The Rest

The Rest har gjort en mycket bra skiva som heter Everyone all at once. (finns att köpa via denna länk för endast 4 euro). Den inleds med två av årets kanske bästa spår, Coughing Blood och Modern Time Travel. Kanadensarna har också gjort en cover på Kleerup & Robyns, With every heartbeat. Finns på bandets MySpace.

Giddy up horsie, giddy up.

I säsongsavslutningen av Entourage tar Lloyd äntligen befälet över sitt öde med att återigen möta Ari öga mot öga. Detta görs till tonerna av Gallop med Jeremy Jay. Om ni missat denna låt kan ni kompensera ert tillkortakommande genom att följa denna länk.

Sound of arrows - Into the clouds

Om nedanstående inlägg var nedslående är detta tvärtom. Sound of arrows har gjort en riktigt bra radiohit. Ganska många extraplus till videon.

Katastrof i Iblandland

Ibland tror man inte på sanningen om den så skulle slå en med knogjärn över käken och sparka en i genitalierna när man ligger ner. Här i Örebro har vi ett utbud utöver det vanliga. Inte nog med att ta hit Björn Rosenström. Att dessutom kalla det Hotell Afterski i en ort helt fri från backar innan skidsäsongen ens börjat. Det värsta är att det säkerligen kommer vara packat.

Atlas Sound - Shelia

Det finns en låt jag bara inte kan sluta lyssna på just nu.

Jag har sagt det förr. Bradford Cox är ett geni.

Hela Atlas Sounds nya album, Logos finns på Spotify.

Delorean - Ayrton Senna EP

Jag är väl minst ett par månader för sent ute med att säga att Delorean:s EP, Ayrton Senna (bra namn) är en underskön upplevelse. Mina tankars trögrörlighet förändrar dock inte faktumet att detta är riktigt trevlig discopop som påminner lite om Friendly Fires och Cut Copy. Säkerligen kommer Deli vara en låtarna jag spelar när jag dj:ar på juldagen. Finns på Spotify.

Frightened Rabbit - Swim until you can´t see land.

Iblandbands-favoriterna Frightened Rabbit är tillbaka med en ny singel. Swim until you can't see land släpps 16/11. Videon till låten finns att kika på här.

jj - things will never be the same/intermezzo/my love

Muse

En kollega kom häromdagen in på mitt kontor med ett usb-minne. På det hade han Muse nya album. Inte för att jag nånsin varit alltför förtjust i britterna men nya singeln Uprising är väl helt okej utan P3:s försök att spela sönder den. Nya albumet är minst lika ojämnt som de andra. Dock påminner Muse alltid mig om en gång då jag trodde de skulle bli det nya Radiohead. Unintended måste betraktas som deras absoluta höjdpunkt.

Markus Krunegård

Markus Krunegårds tvillingalbum Prinsen av Peking och Lev som en gris dö som en hund finns nu på Spotify.

Vampire Weekend - Horchata

Jag läste nånstans om en story där Alice Cooper kollade upp Vampire Weekend helt baserat på deras namn. Han blev tämligen besviken när bandet bestod av fyra välklädda skolpojkar i jämförelse med vad han hade förväntat sig.

Bronski Beat - Smalltown boy

Bronski Beat - Smalltown Boy - Free videos are just a click away

Igår hade P3 önsketimma och någon hade den goda smaken att önska Smalltown Boy med Bronski Beat från 1984. Fantastiskt bra låt.

Little Dragon

Notering; Efter att ha haft det första albumet med Little Dragon som en slags softis-favorit ända sedan det kom hade jag verkligen inte förväntat mig att uppföljaren skulle låta som den gör. (Twice är fortfarande en fantastisk låt.) Jag är mycket överraskad, på ett positivt sätt. Yukimi Naganos röst kan mycket väl vara en av de behagligaste i hela världen.

All apoplogies

Jag ber om ursäkt för dålig bloggning ett tag. Jag har flyttat och väntar fortfarande med stor spänning på att Tele2 skall ansluta mig till deras snabbaste bredband. Att dessutom finanskrisen börjar lätta gör att man måste arbeta på arbetstid vilket nästan omöjliggör slösurfning på dagtid.

Men snart så.

En sak har dock förbryllat mig länge. Varför har inte Tommy Sparks blivit mer uppmärksammad? Jag kan bara komma på tre anledningar till varför.

A; Han är från landet där av hyperna dör när de ger sig över Engelska kanalen.
B; Om man ser honom tror man att det är Rhys Ifans som gett sig in på en sångkarriär
C; Hans musik är inte tillräckligt bra helt enkelt.

Enligt mig så är det åtminstone inte alternativ C.

Men svensk-emigranten Daniel Lindegren som han egentligen heter är värd lite ståhej. I alla fall i så pass liten utsträckning som här på bloggen med sin charmanta discopop som lett rakt in i en reklam på iPod Nano.

FrYars - Dark Young Hearts

Lite oberäknelig som Jamie T. Lite lekfull som Calvin Harris. Lite djup som Antony Hegarty. Mycket bra. Testa Benedict Arnold från albumet Dark Young Hearts.