I'm on off

Nu drar Iblandbands redaktion till Roskilde. Skall försöka ge några rapporter om vad som händer. Delar med mig en schysst Spotify-playlist med aktuella artister.

Roskilde

M.J

Säga vad man vill om Michael Jackson. Men på ett eller annat sätt har han påverkat alla oss musiknördar någon gång i livet. Discoverys senaste, med en cover på I want you back, är ett mycket aktuellt exempel. Själv minns jag när jag första gången såg videon till Thriller med min syster. Hur jävla rädd jag blev. Eller hur jag och min polare ringde TV4 när en liten kille i Småstjärnorna blev totalt bortdömd när han körde Smooth Criminal. Vi var lite fulla och skällde ut den stackars tjejen i växeln. Vi krävde omröstning, han var ju totalt överlägsen. Allt tack vare dansen och musiken som M.J skapat. Min mamma var inte populär när jag inte fick de där LA Gear-skorna som bar Michaels design. Minns ni dem? De är på bilden ovan. Dont stop 'til you get enough är given om jag lirar plattor ute. Och vem är egentligen Dirty Diana? Finns hon?

Så minns jag honom. Kungen av pop.

The Field - Yesterday and today

The Field är mer än bara musik. Det är en känsla av att nästan, bara nästan, förstå sig på hur entiteternas uppbyggnad. Hur unika mönster kan kombineras och assimileras för att passa in ett sammanhang som vårt eget förstånd har svårigheter att tolka. Axel Willner gör det lite lättare för oss att promenera rakt in i oss själva. Uppnå ett slags transliknande tillstånd som transporterar insikt mellan alla organ som har med intryck att göra. Sen spelar det ingen roll att Yesterday and Today har lånat inslag från Korgis och Cocteau Twins. Det spelar ingen roll om The Field aldrig upprepar From here we go sublime. Det är inte mening att man skall jämföra. Bara basunera ut att den nya konstformen "Art Techno" är här för att stanna.

Tisdag i Iblandland

Inte nog med att jag vann en biljett till Benicassim (som jag ändå inte kan utnyttja). Häromdagen vann jag även en till Roskilde. En sådan har jag iofs redan men försäljningen av den blir fina fickpengar. Dessutom kom spelschemat förra veckan. Torsdagen var ganska skral, fredagen hektisk, lördagen ännu mer hektiskt och tillslut var söndagen alldeles lagom. Mest noterbart med detta är att Coldplay fått den otacksamma uppgiften att avsluta det hela spektaklet när många redan är på väg hem och att Wavves fortfarande inte ställt in.



Nu när festivalerna börja närma sig och man skall bli skitig, bakfull och allmänt sunkig finns det några standardhöjande hjälpmedel att plocka med sig i väskan. Våtservetter, koffeintabletter, Resorb, ficklampa, buntband, silvertejp och för allt i världen kompromissa aldrig bort stövlarna som är det viktigaste man har om det blir dåligt väder.
Dock påstår DMI att vädret skall bli bra.



Det är mycket på D nu.
Deastro, Drums, Dinosaur Jr, Desire, Ducktails och Discovery.





Det är ännu mer på B nu.
Best Coast, Beach Fossils, Blackbelt Andersen, Bubble Shield, Bondage Fairies, Bibio och Boat Club.



Personligen tycker jag inte att Air France senaste, GBG belongs to us, är vidare spektakulär. Då känns själva känslan, att de skapar någonting överhuvudtaget, mycket mer ticklande.

The Drums

Detta skulle kunna vara vilken Göteborgs-duo som helst men det är mycket trevliga strandraggs-popparna John och Jacob från Staterna. Tillsammans heter de The Drums och låter lite som en sommarstinn modernisering av 60-tals musik. På deras Myspace skriver de också att influenserna bland annat är The Embassy, The Smiths och The Shangri -Las. Låtarna Let´s go surfing och Me and the Moon är riktigt beroendeframkallande och The Drums passar just nu utmärkt i en schysst retro-bandare på den strand där MGMT höll till förra sommaren. EP:n Summertime Clothes släpps 4:e Augusti.

Hemsida

Myspace

Okay - Huggable Dust

Den här skivan underskattade jag nog lite förra året. Men eftersom 2009 ser ut att bli ett förträffligt lo-fi-år får Okay i efterhand erkännandet de förtjänar. Om ni som jag missat detta bör ni omedelbart ta er i kragen.

Blackbelt Andersen

Mina farhågor att Blackbelt Andersen var Norges country-variant av Björn Rosenström var ganska stora när jag såg omslaget och låtnamnet Kuk av stål. Detta avskräckte mig direkt men när jag väl fick höra (tack vare J.) Daniel Tjus Andersens alias gjorde jag en riktig kovändning. Blackbelt Andersen gör inte alls kvinnoförnedrande putslustiga visor. Norrmannen gör techno med, det norska signumet vi vant oss vid, blandat med lite av den mer minimala varianten. Föga förvånande har Prins Thomas haft ett finger med i produktion av det självbetitlade albumet. För alla er som gillar "fjorddiskon" är detta ett optimalt tillfälle att addera ytterligare en begåvad norrman.

Myspace

Onsdag i Iblandland

Förra veckans roligaste var att Windmills emotsedda uppföljare till Puddle City Racing Lights dök upp. Epcot Starfields har ännu inte hunnit stadga sig i hörselgångarna och av det jag hört hittills får den svårt att nå upp till föregångarens standard.

Förra veckans tråkigaste var att jag var helt ovetande om att både Glass Candy och Desire spelade i Stockholm i lördags.

Dinosaur Jr:s nyaste gunstling, Farm är bättre än vad jag kunnat tro.






Följetongen med Wavves fortsätter. Ännu är inte spelningen på Roskilde ”aflyst” och jag fortsätter hoppas på Vermin, So Bored, Friends were gone, Gun in the sun och California Goth efter varandra i ett smockat tält på det danska låglandet.

Det blir även Way Out West i år. Alldeles för många bra akter för att kunna motstå.

Jag fick ett mail från Sigur Ros som berättar att Fanfarlo rear ut sin förnämliga skiva Reservoir plus fyra bonuslåtar för den symboliska summan 1 dollar. (Tydligen har islänningarna haft ett finger med i omslaget.) För dryga svenska tian uppmanar jag alla härmed att stötta svenskättade bandet som släppt en av årets bästa plattor. Köp här.




Nu är snart juni också slut. Då får man göra bästa-listor för första halvåret 2009.


Friend var något av förra veckans raket. Dels med egna låten Doki och dels med involveringen i Memory Cassettes Last one awake. Tänk vad ett oljefat kan liva upp.


Till sist, MGMT:s nya video till Kids, är inte vidare barnvänlig. Kolla på den stympade versionen nedan eller följ denna länk.

Friday Bridge - This case is closed (Johan Agebjörn remix)

Johan Agebjörn gör inte många fel. Hans största fullträff heter väl ändå Sally Shapiro och hans soloplatta från förra året, Mossebo känns märkligt bortglömd. Labeln But is it art bjuder nedan på en remix som helt klart gett originalet ett ansiktlyft.

[Mp3] Friday Bridge - This case is closed (Johan Agebjörn remix)

Deastro - Moondagger

Jag vet inte hur många jag börjat skriva denna recension de senaste veckorna. Inledningarna har varit marginellt olika men det är rädslan, att slutsatsen skulle ändras längs vägen, som fått mig att kassera de tidigare utkasten. Men nu har ett och samma svar dröjt sig kvar i mitt inre en längre tid. Det är hög tid att avsluta sagan om Moondagger.

Deastro har gjort en sjuhelvetes skiva igen och jag tror att detta kan bli genombrottet in i den stora vida musikvärlden. En viss skepsis har dock stått på tillväxt på mitt Moondagger-konto. Parallelogram, kan betecknas som veteran i sammanhanget och läckorna Green, Grays and Nordics och Vermillion Plaza som inte på något sätt är dåliga, har inte heller varit suveräna.

Min tilltro fick sig dock ett boost när Biophelia dök upp som första spår och fullkomligt ryckte undan dörrmattan jag stod på just i den sekunden. När sedan Tone Adventure #3 och Toxic Crusaders nådde mina öron innan jag anlänt till jobbet visste jag att just den dagen skulle bli en bra dag samt att Moondagger skulle vara värd all väntan och alla timmar av längtan.

Randolph Chabot har växt upp men behållit sitt signum. Han har hittat sin röst, sin stil och den perfekta elektropopen som Keeper’s skvallrade om redan förra året. Moondagger är jämnare och känns som ett eller flera steg på den snitslade stig som utgör den gyllene medelvägen. Detta kan leda till både Pitchfork-scener eller sjusiffrigt lyssnarantal på Last.fm innan året är slut.

Men jag börjar tröttna på att överösa Randolph med beröm. Jag är trött på att det känns om Deastro är det enda band jag skriver om. Jag är trött på att Moondagger innehåller en sämre version av The Shaded Forests än den på Keeper’s. Jag är trött att jag fått vänta så länge. Jag är trött på att Spritle inte är med för jag tycker verkligen att den hade passat in. Jag är trött på att Deastro håller sig i USA. Jag är trött på att jag aldrig kommer komma ihåg den exakta titeln på Daniel Johnston was stabbed in the heart with the Moondagger by the King of Darkness and his ghost is writing this song as a warning to all of us. Jag är trött på att detta verkligen inte kommer vara det sista jag skriver om Deastro.

Men dessa är också de små små små, petitessaktiga invändningarna jag har.

Moondagger är lika bra som jag hoppades på. Kanske till och med lite bättre.

Förvirring råder

I nästan samma sekund som jag får ett mail från Roskilde att bla. Whitest boy alive och Wavves är klara får jag också ett sms som berättar att jag vunnit en biljett till festivalen i Benicassim. Allt känns nu väldigt förvirrande. För det första, har inte Wavves ställt in sin Europaturné? För det andra, är det nån som vill följa med till Spanien på strandfestival?

El Ten Eleven

J:s senaste fynd som jag snappat upp av henne är El Ten Eleven som på Last.fm benämns med det hybrida namnet "Kraftwerk in the sky". Förra årets album, These promises are being videotaped innehåller bland annat I like Van Halen because my sister says they are cool samt en cover på Paranoid Android. Den förstnämnda är en riktigt trevlig truddelutt.

Myspace

Tisdag i Iblandland

Wavves gjorde valet enkelt för mig. Han ställde in resten av sin Europa-turné efter ett sammanbrott i Spanien.

Jag var på The Mary Onettes i fredags. Det var trevligt. Missade dock början eftersom jag gick till fel Debaser. Så går det när lantisen kommer till storstaden.

Det var inte mycket som föll mig i smaken förra veckan. Varken Radio Dept, David eller Embassys, You tend to forget lyckades bryta igenom min svårflörtenhet. FrYars var dock det mest lovande som dök upp. Man får se hur det utvecklas.

Roskilde närmar sig. Här kommer ”Topp Tio” jag vill se.

1: Pet Shop Boys
2: The pains of being pure at heart
3: Madness
4: Peter Broderick
5: Frightened Rabbit
6: Fleet Foxes
7: M.Ward
8: Fever Ray
9: The Dodos
10: Friendly Fires


Gorillan skriver att både Peter Broderick, Andrew Bird och Final Fantasy är klara för Way Out West. Om detta är sant måste jag dra dit också.

Tillägg: Det ovanstående är nu bekräftat tillsammans med nyheten att även Vampire Weekend kommer till WOW.